Jag kommer inte klara det, fan jag är inte värd att klara det, det är mitt egna fel. Man har väl haft de flesta nedvärderande tankar om sig själv. Det var det första jag var tvungen att rätta till innan jag ens startade bloggen. Innan jag åkte till USA var jag rätt osäker, jag gick aldrig till stranden och skulle inte tänka mig att gå i shorts. Jag skämdes alldeles för mycket för att kunna göra det. I USA ändrades det dock, jag var på stranden, dock aldrig i enbart baddräkt (har inte riktigt kommit så långt än). Jag fick ett nyss självförtroende, och jag slutade tänka så negativt om mig själv - och sa iställer "Du klarar detta Tanja".

Jag försöker att inte tänka så negativt, dock säger jag minst en gång om dagen till mig själv att jag inte kommer att klara det. Att det aldirg kommer att gå. Men detta ska gå. Så den rösten blir mindre och minde för varje dag. Samtidigt som en annan röst har vaknat till liv (Mycket lik Anna Skipper vilket skrämmer mig) som säger åt mig att kämpa, som säger att mig att jag är bra och jag kan. Och det är den rösten jag tänker lyssna på. Alltid.

/ Tanja