Jag ger upp för enkelt. Det är en av mina största nackdelar och jag borde verkligen kämpa på. Som med träning, tränar jag ensam ger jag upp efter bara ett litet tag. Helt patetiskt ibland. Jag tycker synd om mig själv, fast det inte är ett dugg synd om mig. Jag kan ändra på detta och få en bättre hälsa. Det är helt upp till mig - och det är jag väldigt medveten om. Men gör jag något åt det? Nej - istället ger jag upp. Jag vill kämpa, men ensam gör jag det så dåligt. När jag får mina pengar ska jag köpa simkort på Eslövs bad tillsammans med Caroline och gymkort i Malmö tillsammans med Malin. Två personer som jag vet är bra för mig, som får mig att kämpa.

Ett annat mål jag har med bloggen är såklart att kämpa själv med och inte hela tiden förlita mig på andra, för som sagt det är "Min kamp". Det är jag som ska klara detta. Läste i Bellas blogg att man ska bilder på vad man vill uppnå, så jag har det där hemma hänangdes så jag ser det varje dag. Så jag påminner mig själv om vad jag strävar efter, vad jag kämpar för. Klänningen hänger med i rummet. Är en av de första sakerna jag ser när jag vaknar (tillsammans med träningscyklen). Alla påminnelser om att detta är min tid. Min tid att kämpa och må bra.

Om ett år ska jag jogga varje eller varannan dag, jag ska träna för att jag vill. Jag ska leva hälsosamt och jag ska må bra. Det är ett löfte till mig själv. Jag ska klara detta för att må bra.

/ Tanja.

Jag kommer inte klara det, fan jag är inte värd att klara det, det är mitt egna fel. Man har väl haft de flesta nedvärderande tankar om sig själv. Det var det första jag var tvungen att rätta till innan jag ens startade bloggen. Innan jag åkte till USA var jag rätt osäker, jag gick aldrig till stranden och skulle inte tänka mig att gå i shorts. Jag skämdes alldeles för mycket för att kunna göra det. I USA ändrades det dock, jag var på stranden, dock aldrig i enbart baddräkt (har inte riktigt kommit så långt än). Jag fick ett nyss självförtroende, och jag slutade tänka så negativt om mig själv - och sa iställer "Du klarar detta Tanja".

Jag försöker att inte tänka så negativt, dock säger jag minst en gång om dagen till mig själv att jag inte kommer att klara det. Att det aldirg kommer att gå. Men detta ska gå. Så den rösten blir mindre och minde för varje dag. Samtidigt som en annan röst har vaknat till liv (Mycket lik Anna Skipper vilket skrämmer mig) som säger åt mig att kämpa, som säger att mig att jag är bra och jag kan. Och det är den rösten jag tänker lyssna på. Alltid.

/ Tanja

Tack. Jag vet inte ens hur jag ska beskriva hur jag känner, allt stöd jag har fått den senaste tiden är helt otroligt. Från både nära och kära men även människor som jag inte känner. Jag har fått fina mail och fina kommentarer. Tack. Ni är så fina!

Var precis ute i en timme, gick en halvtimme och sen på något sätt hamnade jag mitt i en innebandy match med tre elva åringar som totallt spöade mig. Efter en halvtimme frös vi alla och bestämde oss för att gå in, men någongång i framtiden ska jag ta min heder tillbaka. Alltså jag har varit rätt duktig idag. Ska ut med Emilia imorgon på en powerwalk! Det går frammåt.

Tack igen. Ni är min inspiration. Och bloggen kommer inom en snart framtid se så mycket snyggare ut!

/ Tanja

Jag börjar med tre kilometer under femton minuter, och jag ska ha klarat det i slutet av februari! Tack för alla som gav tips uppskattar det verkligen. Vägde mig igår och insåg att jag har gått ner två kilo sen december, vilket jag tycker är bra då det har varit jul och nyår mellan. Dock har jag inte skött mig den senaste tiden, måste bli ändring på det. Har inte varit ute och gått och har inte tränat. Min motivation är borta - får ta och leta efter den och sluta ha förbannade utsäkter.

Eftersom min kondition inte existerar börjar jag med det. Att springa, snarare jogga. Jag tror att det mycket av min motvilja handlar om att jag avskyr att träna ensam. När jag tränar med andra ger jag verkligen allt! När jag tränar ensam så ger jag lätt upp. I slutet av månaden har jag förhoppningsvis min kamera och dessutom internet hemma. Efter den nionde kommer jag inte kunna att blogga varje dag då vi inte har internet hemma än.

Fight on!


/ Tanja

1 Januari 2009, ett nytt år som kommer innebära många saker för mig. Ser fram emot dessa sakerna med. En sak som jag ser framemot är denna blogg. För här ska jag göra mitt bästa! Jag ska se till att klara den här kampen, och jag vet att jag kommer att klara den, och denna gång ska jag inte försöka ensam. För ensam är inte bra, ensam är bara förbannat ensam.

Fight on
/ Tanja - imorgon kommer mina regler upp!