Jag ger upp för enkelt. Det är en av mina största nackdelar och jag borde verkligen kämpa på. Som med träning, tränar jag ensam ger jag upp efter bara ett litet tag. Helt patetiskt ibland. Jag tycker synd om mig själv, fast det inte är ett dugg synd om mig. Jag kan ändra på detta och få en bättre hälsa. Det är helt upp till mig - och det är jag väldigt medveten om. Men gör jag något åt det? Nej - istället ger jag upp. Jag vill kämpa, men ensam gör jag det så dåligt. När jag får mina pengar ska jag köpa simkort på Eslövs bad tillsammans med Caroline och gymkort i Malmö tillsammans med Malin. Två personer som jag vet är bra för mig, som får mig att kämpa.

Ett annat mål jag har med bloggen är såklart att kämpa själv med och inte hela tiden förlita mig på andra, för som sagt det är "Min kamp". Det är jag som ska klara detta. Läste i Bellas blogg att man ska bilder på vad man vill uppnå, så jag har det där hemma hänangdes så jag ser det varje dag. Så jag påminner mig själv om vad jag strävar efter, vad jag kämpar för. Klänningen hänger med i rummet. Är en av de första sakerna jag ser när jag vaknar (tillsammans med träningscyklen). Alla påminnelser om att detta är min tid. Min tid att kämpa och må bra.

Om ett år ska jag jogga varje eller varannan dag, jag ska träna för att jag vill. Jag ska leva hälsosamt och jag ska må bra. Det är ett löfte till mig själv. Jag ska klara detta för att må bra.

/ Tanja.